Packar ihop Blogger

har importerat hela denna blogg till nouw

så hädanefter kan ni läsa min blogg på

http://nouw.com/kismet

välkomna

bloggen flyttar

1456376287

okeli dokeli

Min förrut hemliga blogg

Sen så har jag ett instagramkonto också , som jag uppdaterar ibland...eller rättare sagt , när jag kommer ihåg det.
Det kan ju vara kul för mig själv att se tillbaka på min resa till ett mer hälsosamt liv

mia_muffin77

Lite skrämmande är det ju , nog för att alla runtomkring mig ser mig som jag ser ut , så outar jag mig ju på ett helt annat sätt på dessa konton

Kram på er....känns skönt att ni hejjar på mig

En bekännelse

Jag älskar hösten , även fast jag är mörkrädd så finner jag mörkret beskyddande. Jag känner mig så otroligt rofylld när det inte hela tiden är ljust omkring mig. Mörkret boar in vårt hus och jag får tända mina ljus , ta på min myssockar som min mormor stickat åt mig och bara vara

Alexander byter dagis , ..eller , ja förskola. Inte för att vi är missnöjda , ALL personal har varit toppen och lokalen är så himla fin. Men det har varit så otroligt mycket personalbyte så vi valde att flytta. När platsbeskedet damp ner i brevlådan fick jag en klump i magen. Gör vi rätt nu...att ta Alexander från sina vänner och sina fröknar som han tycker så mycket om.
Jag vet fortfarande inte om vi valt rätt...och på måndag börjar inskolningen

Så länge jag kan minnas har jag alltid pendlat i vikt , alltid känt mig stor , även när jag varit så himla liten.
Det är sjukt egentligen , när man tittar tillbaka på bilder.Inte för att man kan tro det nu , men ibland var jag farligt smal.

Sen har jag gått upp i vikt , kämpat mig smal igen....men alltid gått upp igen , + lite till. Så ett redan ohälsosamt förhållande till mat och en svår depression på det.

Jag vet ju att jag KAN gå ner i vikt men jag kan inte hålla mig där. Så i våras gick jag ännu en gång till vårdcentralen..i Mars för att vara mer exakt.
Remiss för Operation i Lycksele blev skickad...sen har det varit väntan.
Väntat på gruppträff sen väntan på möte med kirurgen.
I Maj fick jag äntligen träffa honom och jag blev godkänd. Och JA , jag har tänkt igenom detta noga. Nog förstår jag att det kommer många pekpinnar och det vanliga....det är ju fusk! Fusk att operera sig. Men vet ni vad...det är det inte.
Operationen är ett hjälpmedel...det är allt. Jag måste själv göra jobbet , med att äta rätt. Jag kan inte åka hem och fortsätta äta som förr. Inga mer skrovmål , inga fler pizzor eller godispåsar. Många beskriver sin "nya lilla mage" som antabus för överviktiga.
Äter man för fett eller för sött mår man dåligt....visst , man kan säkert vänja sin nya mage vid mycket , och falla tillbaka i gamla vanor. MEN...då har man ju slängt bort sitt verktyg
Det vill inte jag!

Jag är 156cm och vägde 103kg för 2 veckor sedan...jag har vägningsdag på Söndagar. Jag skäms för att jag låtat det gå sä här långt , ingen mår bra av att väga så här mycket.
Idag väger jag 97kg och fortsätter vänta på OP datum....och fortsätter gå ner i vikt.

Jag väljer att göra detta för min egen skull , jag vill leva längre , jag vill orka leka med mina barn.
Så....hejja mig!
Detta är bara början och jag mår så himla BRA

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Depression , vad är det? Den kan visa sig på många olika sätt och många tror att dom vet , men har faktiskt ingen aning.
Precis som med tandvärk , man kan tro att man vet vad det är ända till mas får TANDVÄRK.
Eller ont i huvudet , säg till en som brukar ha migrän att du haft så ont i huvudet att du tog en alvedon , eller säg att du har mensvärk och måste ta en Ipren till en som har endometrios

Min depression...först blir jag uppåt , städar , bakar , tvättar ..blir "supermamman" ... då vet jag att det är nära.
Kommer det ta 1 dag...eller 2 veckor , jag bara väntar. För jag VET....

När dagen kommer , ja då slutar jag fungera. Jag kan inte gå ut , inte åka med till affären , inte gå till vårdcentralen , inte hälsa på vänner eller bjuda hem vänner till oss.
Jag klarar inte av att ta mig in i duschen ens....men vaddå tänker mångaa...det är ju bara att gå och duscha! Nepp , så enkelt är det inte. Det fungerar helt enkelt inte. Jag tar mig inte dit.
Tvättkorgen blir överfull och allt bara hopar sig.

Mina barn får alltid kärlek och mat på bordet , men nog märker dom skillnad. Jag kämpar , och gör saker jag verkligen måste...under dessaa perioder är det inte säkert att jag svarar i telefon.
Jag pratar inte ens med mamma och pappa.

Jag mår inte särskilt bra just nu , har egentligen bara sagt det till min man , men precis som att barnen märker det , så märker nog alla andra också.
Jag drar mig undan , gömmer mig...går inte ut

Hoppas det vänder snart

Jg tog mig faktiskt till sporthallen igår för att se Moa spela Cup...och så himla duktig hon är...följer i mammas och mosters fotspår ...älskar Volleyboll och blir nog passare i slutändan

För ett par veckor sedan fick vi en inbjudan från Scandic , att komma till Skellefteå och Kraft arena för att spela Hockey med Skellefteå AIK.
Absolut!
Och igår var det äntligen dags.
Anton hade ett fånigt flin hela tiden , han var nog lite starstruck ;) Han fick även komma in i deras omklädningsrum....så glad han var min grabb

Daniel var nog starstruck han med...när Jimmie Eriksson kom fram och sa att han minsann kände igen honom "visst är du materialare i Norsjös U10?"  hahaha... gubben min

Anton fick i allafall autografer på sin matchtröja och klubban signerad av Svensson....men när han kom hem ångrade han sig lite och sa att om han fick göra om det hade nog John Norman fått skriva på klubban istället :P

Dag 10/10

Det har varit slitsamt och jag har sovit mig igenom dessa 10 behandlingsdagar , men idag...idag var min sista behandling
4 gånger försökte dom sätta pvk:n  3 olika sköterskor...tills den bästa visade hur man gjorde.

Det var halt på vägarna idag , så resan till och från tog lång tid. Men han är säker vid ratten min far.

Men....trots förseningar och missade stick gick jag i mål idag!
Nu är det dags att börja klara vardagen igen. Mitt sinne är på ett bra läge nu. Så det är nu det gäller , med rätt människor omkring mig och med rätt mediciner. Vem vet om jag får fler chanser

Kämpa kämpa
Och kom ihåg , du är ALDRIG ensam

Dag 1

EKG, blodtryck och injektion idag. 2 ml anafranil och sen koll av blodtryck igen. Åh vad jag hoppas på lika bra effekt som sist. Vet ju hur hiskeligt trött jag blir av anafranilet...så sist sov jag mig igenom 2 veckor. Så egentligen vet jag inte om det var anafranilet eller 2 veckors sömn som gjorde susen.

Jag är ju redan helt slut. Anton sjuk hela förra veckan, plus att jag haft Alexander hemma i snart 2 veckor. Inte många stunder jag varit utan barn. Satte mig i bilen med pappa idag...somnade som en stock. Äntligen kunde jag slappna av....och då somnade jag.